I japansk estetik talar man om sju grundprinciper

  • Kanso . Enkelhet. Att uttrycka sina tankar och idéer enkelt, jordnära, naturligt och utan förkonstling. Tydlighet istället för utsmyckning – tydlighet som uppstår när allt oväsentligt är bortskalat. Eliminera det oviktiga för att göra plats för det viktiga.
  • Fukinsei  Assymetri eller oregelbundenhet – med tanken att skapa balans genom assymetri. Ett exempel är en cirkel som i zen-estetik ofta är ett ofullständigt penselstreck. Symmetri blir ofta präktigt tråkig. I naturen finns sällan fullständig symmetri. Just detta är kanske inte så lätt eller ens önskvärt på kajaker 😉
  • Shibui/Shibumi  Lågmäld skönhet, som är sig själv nog, medveten men utan överdrifter och utan att vara insmickrande eller inställsam (enligt ett mail nyligen används det numera också i betydelsen ”cool”, ”häftig/grym” – vilket för mig känns som en rätt påtaglig betydelseförskjutning).
  • Shizen  Naturlighet. Frånvaro av allt pretentiöst eller artficiellt. Inte så att design uppstår av sig själv – det krävs mycket arbete och inlevelse för att åstadkomma ett enkelt, naturligt och självklart uttryck. Låt naturliga mönster och rytmer inspirera.
  • Yugen  Antytt djupsinne snarare än övertydlighet. Att inte visa allt utan låta betraktaren få glädjen att fylla i. Beauty is in the eye of the beholder.
  • Datsuzoku  Avsaknad av standardlösningar, nettobudskap och vanor. Avstå från rutiner. Lyfta sig över det konventionella. Överraska.
  • Seijaku  Lugn, men ett kraftfyllt lugn. Frånvaron av oväsen och störningar. Att göra något är inte alltid nödvändigtvis bättre än att göra ingenting.